torsdag 2 juni 2011

Carl-Magnus kritiserar den norrländska publiken

Carl-Magnus skriver en vass insändare om luleåpubliken. Ligger det något i det han säger?


/Martin


Fria ord: Släpp loss, Luleåbor

JAG SPRANG Stadsmaran häromveckan och jag gladdes oerhört åt de härliga Luleåbor som hade tagit sig ut för att ge oss löpare en handklapp för att orka runt. All heder åt er! Applåder!
Tyvärr var ni i klar minoritet. De flesta stod och såg ut som om de väntade på bussen en måndagsmorgon. Nidbilden av stela norrbottningar var ett faktum. Det kostar inget att heja.
Jag gissar att de som är vuxna och rädda för att skämma ut sig över lite spontan entusiasm på stan sparar sig till Lulekalaset då de har 15 öl i kroppen och en langos i handen. Suck.
Luleå Stadsmara: några solglimtar, annars en seg publik i en vacker stad.
Carl-Magnus Helgegren

2 kommentarer:

  1. Ha! Helt rätt! Jag var nog en av de där få som skrek och tjoade och försökte peppa. Men det var svårt att få med publiken. Lite dum kanske man känner sig som skriker på allt och alla (om man tänker efter) men jag var så imponerad och tyckte att alla som sprang förbi var värda uppmuntran och glada tillrop :)

    Fast det var exakt likadant i Sthlm på maran också tyckte jag, så det är nog ett svenskt beteende.

    SvaraRadera
  2. Tack för att du peppade Annika!! Jag var nog lite bortskämd efter att ha sprungit Milano Marathon i april där hela stan stod och hejjade. Och Göteborgsvarvet är ju en riktig publik-flört! Vi får bli bättre helt enkelt!

    Såg att du backtränat häromdagen. Gör det nå ont? ;)

    /c-m.

    SvaraRadera